Mer tid för varje elev med stationsbaserat lärande

På Åvikenskolan har man anammat det stationsbaserade lärandet. Lärarna upplever att arbetssättet ger mer enskild tid för varje elev. Med stationer blir det mer varierat att lära sig olika ämnen.

På tisdag morgon arbetar årskurs två och tre med stationer på Åvikenskolan. Lektionen startas först upp och läraren visar på tavlan vilka grupper eleverna ska ingå i och vilka stationerna är. Eleverna läser vant vilken grupp de ska vara i. Två grupper stannar kvar i klassrummet och jobbar med svenska, respektive matematik. När klockan på tavlan plingar till, har det gått femton minuter och det är dags att byta station. När eleven varit på sin station går den till nästa. Allt går lugnt till, utan stök. Det märks att detta är ett väl inarbetat arbetssätt. Ett arbetssätt, som man tror är en av de framgångsfaktorerna som gjort att eleverna klarar sig bättre i skolan.

Lärarna Caroline Svensson, Sofia Svensson, Marie Norrhult och Maria Karlsson samarbetar mycket kring undervisningen på Åvikenskolans lågstadium. Gemensamt för dem alla är att de arbetar mycket med stationsbaserat lärande. Det var Sofia som startade arbetssättet, sen hängde de andra på. Hon berättar hur allt började.

– Jag ville hitta tillfällen att sitta med min klass i en mindre grupp för att komma närmare varje elev. Jag började fundera kring att arbeta med stationer. Jag testkörde några gånger i min trea. Det var för tre, fyra år sedan. Jag testade några gånger för att se hur det kändes. Maria hängde på. Sedan bestämde vi redan när vi satte våra scheman att ha stationer två gånger i veckan på samma tid. Detta för att sätta arbetssättet. Det är en rutin som eleverna måste lära sig.

Sofia fortsätter.

– Vi kanske jobbar med ”Veckans bokstav” på fyra stationer. En med stenciler, en på mattan, en med Bokstavståget och en med läroboken. Sammanlagt har vi 80 minuter till vårt förfogande. Varje station får tolv till femton minuter. Det är en bra tid för att eleven ska kunna hålla fokus. Uppgifterna kan vara både sådana man löser tillsammans och individuellt. Det kan också vara ett spel på en station. Ibland använder vi ipads, ibland Språklådan för att träna grammatik.

Caroline fyller i.

– En stor fördel med arbetssättet är att vi verkligen kan individanpassa undervisningen. När vi tränar läsförståelse får eleverna olika texter beroende på hur långt de kommit. Varje elev fokuserar på sitt.

Fördel att eleven får röra på sig

På Åvikenskolan har man tyckt att arbetssättet framförallt gör att man som lärare kommer närmare varje elev. En sak, som är bra, är att eleverna får komma upp och röra sig varje gång man byter station.

– Vi har märkt att om vi har lektioner på 40 minuter blir eleverna tröttare och att de har svårare att komma igång. När varje pass är tolv till femton minuter sätter de fart direkt och de får paus vid bytena. De får mer gjort.
Oavsett station så kan man ibland sitta på sina vanliga platser i klassrummet, någon station är på mattan, någon i biblioteket. I biblioteket finns flera mindre bord där eleverna sätter sig två och två. De hjälper varandra med att lösa uppgifterna.

– Vi förändrar stationerna ofta. Om några elever varit sjuka så behöver de komma ikapp. Då kan resursen sitta med. Då kommer inte eleverna efter. Vi kan ”intensivhjälpa” och ha en-till-en-undervisning. Om någon behöver lite extra tid kan jag som lärare ordna det. Vi kan ha en station för att komma ifatt. Vi blandar oftast olika ämnen, som svenska och matematik.

Eleverna uppskattar den stationsbaserade undervisningen

En metod, som används i undervisningen är ASL, Att Skriva sig till Läsning. Detta ingår ofta i stationerna. Till sin hjälp har man Språklådor med bilder där eleverna kan träna exempelvis tj-, sj- eller ng-ljudet. De har korten kan användas som ett slags spel för att träna stavning.

– Vi har bara fått positiva kommentarer från eleverna. Det blir mer varierat för dem. Alla kan ju ha en dålig dag, men på en vanlig 80-minuters lektion skulle det bli mycket pust och stön. Men det blir det inte med detta sättet att arbeta. Eleverna vet hur man gör och hur man går runt, som lärare kan man fånga upp en elev som behöver extra stöd, utan att det blir utpekande.