Så används växter för att rena förorenad mark i kommunen

Hur kan naturliga metoder användas för att sanera områden med miljögifter? Gnosjö kommun är en av få kommuner i Sverige där så kallad fytosanering testas i praktiken. Maria Greger som är mångårig expert på området besökte Hillerstorp för att föreläsa om metoden.

På plats i Haga värdshus fanns samhällsbyggnadsnämnden och representanter från Länsstyrelsen i Jönköpings län för att ta del av aktuell forskning.

Maria Greger är knuten till på Stockholms universitet och har länge forskat om växters förmåga att hantera miljöföroreningar. Idag är hon verksam i bolaget PhytoEnvitech AB.

Två av de svenska projekt där metoden används finns i Gnosjö kommun, vid Proton i Hillerstorp och Sibes Metall i Kulltorp. Efter föreläsningen besökte deltagarna Proton för att se hur arbetet bedrivs i praktiken och få en inblick i hur växtbaserad marksanering används på plats.

– Sibes är i ett tidigt skede av saneringen, så därför gjorde vi besöket på Proton istället tillsammans med Länsstyrelsen för att lära oss mer om processen. Det var väldigt intressant, säger Henrietta Isaksson, samhällsbyggnadschef på Gnosjö kommun.

Olika metoder

Fytosanering, eller fytoremediering, innebär att gröna växter används för att avlägsna, binda upp eller oskadliggöra miljöföroreningar.

Under föreläsningen beskrev Maria Greger flera olika sätt som växter kan bidra till marksanering. Hon menade att växter fungera som en slags soldriven pump. Genom sina rötter tar de upp ämnen från marken och transporterar dem vidare upp i växten. När växterna sedan skördas förs en del av föroreningarna bort från området. Det gäller exempelvis vissa metaller, som kan lagras i växtmassan. Efter skörd kan materialet användas för energiproduktion och de metaller som samlats upp kan därefter separeras från askan.

En annan metod som används är plantering av salix som energiskog. Salixen växer snabbt och kan samtidigt bidra till både markrening och produktion av biobränsle. Förutom att ta upp föroreningar kan växter bidra till att ämnen bryts ned i växtvävnaden. Växternas rötter skapar också goda förutsättningar för mikroorganismer i marken, som i sin tur hjälper till att bryta ned föroreningar.

En tredje metod är så kallad fastläggning. Då binds föroreningarna hårdare till jordpartiklarna, vilket minskar risken för att de sprids vidare till omgivningen. Metoden lämpar sig särskilt väl på större områden där traditionell sanering skulle bli kostsam eller innebära stora ingrepp i miljön.

Maria Greger berättade också om lyckade projekt med flytande våtmarker och anlagda våtmarker som hjälper till att fånga upp och bryta ned föroreningar.

– Man kan skapa parkmiljöer och rekreationsområden samtidigt som man arbetar med markrening.

Fytosanering är bättre i längden

Traditionell schaktsanering innebär att förorenade jordmassor grävs upp och transporteras bort. Maria Greger menar att fytosanering ofta är både billigare och mer hållbar. På en fråga om kostnaden jämfört med schaktning uppskattade hon att metoden i vissa fall kan genomföras till omkring en femtedel av kostnaden.

Samtidigt har fytosanering sina begränsningar. Växternas rötter når normalt inte djupare än cirka en meter, vilket gör att djupare liggande föroreningar kan vara svåra att komma åt. Dessutom är det en långsiktig metod där resultaten följs upp över tid genom återkommande provtagningar och analyser.

Föroreningshalterna kan dock minska betydligt över tid. I vissa projekt har minskningar på upp till 60 procent uppnåtts.

– Man får räkna med att det ofta tar mellan sju och tio år innan man ser tydliga resultat och att arbetet kräver god planering. Men det är roligt att se att metoden verkligen fungerar, sa Maria Greger.