Fältaren Andreas en trygg vuxen för de unga

Vi läser i tidningarna, ser och hör i media att det pågår skjutningar. Ungdomar rekryteras till gäng som en slags ungdomssoldater. Det är lätt att känna missmod om hur Sverige ser ut idag. Men det finns ljus i mörkret. Just i vår kommun verkar många unga må bra, de som inte gör det kan behöva lots. Det är här Andreas Stålbrand kommer in, vår ”fältare”.

Våra niondeklassare och tvåorna på gymnasiet har svarat på en enkät, Folkhälsoenkät UNG, som visar på att de mår mycket bra. Faktiskt bäst i länet. Man kan spekulera i varför det är så? Beror det på att det är lugnare här än i större orter, eller att det finns meningsfulla fritidsaktiviteter?

Civilsamhället erbjuder många möjligheter

Vår kommun har många kyrkor, frikyrkor och föreningar. Unga spelar fotboll och innebandy eller rider. Här finns fritidsgården Hammargården, Motorgården, våra skolor, ANDTS-arbetet, arbete som är förebyggande mot suicid och fina idrottshallar. Många arbetar för att ungdomar ska ha bra, meningsfulla liv och aktiv fritid. Även om de flesta unga verkar må bättre än resten av landet i just vår kommun, så finns det de som känner att de inte passar in.

Motorgården, en plats för värdefulla samtal

Andras Stålbrand är vår fältare. Genom att vara en trygg vuxen kan han lotsa vidare till BUP, Barn- och Ungdomshälsan och till behandlare om man som ung inte mår bra.

– Det finns de som inte har någon fritidsaktivitet och som inte mår så bra. Motorgården är en plats som kan fånga upp en del av dessa. Nu har vi också fått hit mycket tjejer, vilket är extra kul. På motorgården på onsdagar börjar vi klockan fyra direkt efter skolan. Vi fixar ofta lite mat och äter tillsammans. Det är gott att få den goa stunden med ungdomarna, där de kan prata och öppna sig. Det är guld värt. Det är ofta när vi fikar eller äter något som vi får värdefulla samtal.

Som en mellanhand

Andreas Stålbrand öppnar dörrar mellan olika verksamheter och är en vägvisare för unga för att hitta ”den rätta vägen”. Genom att vara med och samordna, arbetar han tillsammans med flera förvaltningar. Han rör sig i skolans värld, speciellt på våra högstadier och på de olika fritidsarenorna, samtidigt som han är förankrad på öppenvårdscentalen i Gnosjö. Även om Andreas Stålbrand är den enda fältaren i vår kommun är han viktig för våra ungdomar genom att vara en trygg, vuxen person.

– Syftet med mitt arbete är att fånga upp och ibland föra vidare, när jag själv inte räcker till. Att fungera som en lots. För många unga är det ett stort steg att ta sig till ungdomsmottagningen, BUP eller ungdomshälsan. Våra skolkuratorer har vi bara under skoltid. Fångar jag upp något så vill jag följa tills personen fått hjälpen den behöver. Ibland leder det till att jag eller någon annan blir kvalificerad kontaktperson.

Det är lugnt och tryggt i det stora hela

Gnosjö kommun är lugnt. Det kom in 27 polisanmälningar i oktober, vilket är betydligt mindre än exempelvis Gislaved som hade 130. Gnosjö kommun har drygt 9 000 invånare och Gislaved 29 000. Vi kan tolka antalet polisanmälningar som att vi har ungefär hälften så stor brottslighet, jämfört med Gislaved om man slår ut den jämnt över befolkningen. Enligt Polisens Trygghetsmätning 2024 inom Värnamo lokalpolisområde är Gnosjö en mycket trygg plats att bo på.

– Även om det inte syns, så har vi problem, även här. Överlag är här lugnt, men folk kan må dåligt. Här finns lite av en tystnadskultur. Skolorna är bra på att fånga upp de som inte mår bra. Jag fungerar lite som en mellanhand och har god kontakt med rektorer, kuratorer och med polisen. Tidigare hade vi något vi kallade BRÅ, ett brottsförebyggande råd i kommunen. Här ingick även PRO, skolorna och näringslivet, detta är något jag saknar och hoppas kan komma tillbaka.

Sociala mediers verklighet inte verklig

Andreas träffar fältarna i grannkommunerna i samverkan. De är fler och har bättre förutsättningar.

– Det är inte utan att man blir lite avundsjuk när man ser att de har egen bil som de kör omkring i. Det står ”Fältgruppen” över hela sidan. Det skulle jag också vilja ha i tjänsten. Då skulle medborgarna veta att nu är fältaren på väg och är här. Här är jag ensam men samverkar med många, behandlarna på öppenvården, kuratorerna, skol- och fritidspersonalen framför allt på högstadiet. Vi ser att den psykiska hälsan försämrats i vissa grupper, säkert mycket på grund av sociala medier. Unga väntar på att få ”likes”. Man kan själv se att alla renoverar, alla är på semesterresor, alla äter goda middagar… Jag måste själv rensa ut huvudet ibland, för alla har egentligen inte det så perfekt.