Vi behöver alla ha strategier för livets motgångar

Livet kan vara oerhört tufft. Ibland kommer flera motgångar samtidigt, eller efter varann. Att ha strategier för att kunna ta sig igenom dem är ett sätt att förhindra suicid på lång sikt. Ett annat är att våga fråga och vara en empatisk medmänniska.

Varje liv som räddas från suicid är värt oerhört mycket, för både individen själv och dess omgivning. Madelen Kjell arbetar med det suicidpreventiva arbetet i Gislaved och Gnosjö, på Räddningstjänsten. Från och med januari tar Josefine Lennartsson över den del av arbetet som rör vår kommun efter Malin Hill. Båda värdesätter suicidpreventionen högt och värnar människors psykiska mående.

– Har jag räddat ett liv så är mitt arbete värt det. I det preventiva arbetet försöker vi använda rätt vokabulär och minska stigmat genom att prata om det svåra. Det är så mycket skuld- och skamkänslor kring självmord. Den som står i begrepp att ta sitt liv tänker inte rationellt. Det är en sjukdom. Ett sätt att förebygga är att ge individerna strategier för att hantera livets motgångar.

Varje år håller instruktörer uppsamlingsheat i Våga fråga del 2 i båda kommunerna, ett tillfälle i april och ett i septembr/oktober. Madelen har hållit i kurserna tillsammans med Jesper Holm. De har krokat arm kring ämnet som tyvärr är högaktuellt.

– Vi har fått feedback efter våra utbildningar att medarbetare fått andra tankar på ämnet. Genom att ta upp och prata om det nödvändiga, signalerar vi att det är okej. Vi har också gett hur’et till medarbetarna i kommunerna. Utbildningarna ger effekt.

Under utbildningarna har Madelen och Jesper kunnat skönja en trend att yngre män har lättare att tala om känslor än tidigare generationer.

– Ibland de yngre killarna, de så kallade millenniebarnen, säger att de brukar tala känslor i sitt kompisgäng, vilket är väldigt positivt och preventivt.

Vi ska bygga trygga barn

Hur ska vi göra för att få dessa siffror att bli lägre? Hur gör man för att förhindra att någon tänker ta sitt liv?

– Det går inte att säga ”Ryck upp dig!” till någon som mår riktigt dåligt. Var och en har sitt eget mående. En del i det hela är att vi måste ge våra barn strategier, som gör att de kan hantera livets svårigheter. Vi vet att de alla kommer att få krossade hjärtan, de kommer att misslyckas på proven, de kommer att förlora fotbollsmatchen… det gäller att bygga på barnens förhållningssätt så att de blir starka i livet. Vi får inte curla våra barn för mycket. Vi ska bygga trygga barn. Det kom en rapport i dagarna som bland annat skrev att föräldrar idag söker jobb åt sina barn. Så kan vi inte göra. Då gör vi dem en björntjänst. Föräldrarnas fokus måste vara att barnen ska få strategier att klara motgångar. Rätt strategi för rätt ålder.

Friskfaktorer att röra sig och att umgås

Lärarna möter barnen på ett naturligt sätt i våra skolor, vilket de gör bra. Föräldrarna behöver fostra och stödja sina barn. Det är ett föräldraansvar. Elevhälsoteam finns för att fånga upp det de upptäcker under skoltid.. Kuratorerna finns närvarande för att fånga upp barnens mående.

– Något som fungerar preventivt för att man ska må bra är rörelse. Jag skulle vilja att skolorna hade fler idrottslektioner. Vi får endorfiner i kroppen när vi rör oss och då blir vi automatiskt gladare. Det är nyttigt med frisk luft. Jag skulle också vilja att man förlägger elevhälsoteamet nära verksamheten, så att eleven inte behöver gå iväg för att gå till kuratorn. Vi behöver öka friskfaktorerna; rörelse, frisk luft, sällskap och kompisar.

Om ett barn har två lärare, som tror att det ska lyckas med sin skolgång, påverkar detta barnet mycket positivt. Om läraren pratar med det minst två minuter varje dag i två veckor, så känner detta barnet sig sett. Om barnen får känna sig sedda, delaktiga och med i en gemenskap mår de bra. Fångar vi barnen så att de får meningsfull sysselsättning, så håller vi dem borta från att må dåligt eller kanske till och med undvikar att de ska hamna i kriminalitet .

Att vara medmänniska är livsviktigt

I det preventiva arbetet är det viktigt att vara medmänniska och att våga fråga.

– Att ställa frågan ”Hur mår du?” Och att visa att vi bryr oss om svaret. Att visa att vi ser varandra på jobbet och i vardagen. ”Vill du hänga med på en promenad på lunchen?” Att bara lämna ett leende mot en främling kan vara av betydelse. Att våga vara modig och ställa frågan om hur någon, egentligen, mår. Att våga prata om det svåra, kan vara det verkligt nödvändiga. Överlevare vittnar om en känsla av ensamhet. En överlevare tackade oss för vår fina insats och nämnde att det är svårt med ensamheten under kvällar och helger. Vi har ju träffpunkter för äldre, men de är oftast inte öppna då. 70 procent av de som omkommer i suicid är män. En grupp där suicid ökar i Sverige är bland män över 85 år. Män är ofta så identifierade med sina jobb. Medan vi kvinnor pratar mer. Sen är det också så att vi har ett annat tonläge till våra pojkar under deras uppväxt. Vi sporrar våra söner till att vara stora och starka. Vi säger ”Bit ihop!” Medan vi låter flickorna få lov att vara små och svaga. Män har svårare att visa sig sårbara.

Våga fråga även om du tror att du tränger dig på

Att vara i en livsomställning är en riskfaktor. Om du vet att du har en kollega på arbetet som ligger i skilsmässa kan du behöva vara extra uppmärksam.

– Vi behöver vara modiga. Även om vi känner att vi inte vill tränga oss på, så ska vi störa. Vi måste säkerställa att kollegan mår bra. Det är inte för mycket begärt av en kollega. Det är detta som hela materialet ”Våga fråga” handlar om.