Barnens Oas ger nytt hopp till barn från Ukraina och Belarus

På Bergsgården utanför Åsenhöga får barn från Ukraina och Belarus uppleva sommarveckor med bad, paddling, blåbärsplockning, naturupplevelser och fotboll utan att behöva vara rädda. Barnen får andrum med chans att återfå krafter och hopp om en ljusare framtid.

Kriget är värre än någonsin

Det är mer än två år sedan som Rysslands krig mot Ukraina bröt ut. Idag har medierna inte lika mycket fokus på kriget, men det betyder inte att det avstannat. Tvärtom, vittnar barnen på lägret, om att det är värre än någonsin. Kriget är mycket närvarande för barnen och ungdomarna som besöker Bergsgården utanför Åsenhöga. Flera av dem har mist någon av sina föräldrar, syskon eller annan anhörig. Det är Barnens Oas, som gör det möjligt för de ukrainska barn som fått uppleva krigets fasor på nära håll, att få glädjas åt normala sommarlekar. Här kan de få åka ring efter motorbåt på sjön Flatens spegelblanka vattenyta, få en dag vid havet i Mellbystrand, få vandra vid Hovs Hallar eller paddla i sjön Sjöbo. Här får de också äta sig mätta flera gånger om dagen och sova i sköna sängar.

Anna Claesson är en av de eldsjälar som driver lägret tillsammans med ett tiotal ledare från Ukraina. Anna är operationssköterska, men arbetar nu på heltid med Barnens Oas. Det var hennes pappa Ove Claesson från Mjöhult som startade upp verksamheten i samband med Tjernobylkatastrofen. Då var fokus på alla de cancersjuka barn som blev en följd av kärnkraftsolyckan.

Folk vet att hjälpen kommer fram

Sedan invasionen av Ukraina har Barnens Oas kunnat förmedla 57 lastbilar med förnödenheter. Många har valt att stötta med bidrag. Ingemar och Bengt Holmgren låter organisationen använda en lagerlokal på ”Fabriken" i Gnosjö för insamlade kläder, leksaker, hygienartiklar och andra förnödenheter.

– Vi har ibland frågat oss själva hur mycket verksamheten kan växa. Men det är så många engagerade, ung som gammal, företagare och privatpersoner och föreningar. Allt bygger på att folk ställer upp. Det stödet betyder otroligt mycket. Jag tror att folk har lättare att ge när de vet att pengarna inte kommer i fel händer. De vet att hjälpen kommer fram.

Utan el är Gnosjökaminerna räddningen

Gårö Plåtprodukter tillverkade Gnosjökaminer som delats ut i Ukraina. På en kamin kan man värma vatten och laga mat så de har räddat mångas liv.

– Det är hemskt att kriget bara fortsätter. Barnen vittnar om att de från början trodde att de skulle klara detta. Men nu har de börjat tappa hoppet. Anhöriga dör hela tiden. De förlorar anhöriga, nära och kära, till vilken nytta? De vill få ett slut på kriget på ett eller annat sätt. Det är ingen lätt situation i Ukraina idag. Ryssland slår mot infrastrukturen. Idag har man mindre tid med el, än utan. Man vet inte hur det kommer att bli i vinter. När barnen är här är de så tacksamma. De tackar hela tiden. Vistelsen här gör att de kan få återhämta sig. De får skratta, äta ett fullt mål med mat och sova utan att bli väckta av flyglarm.

Barnen kan hämta andan från kriget

Barnens Oas har sex läger per år. Fem av dem är under sommaren och ett i december. Ett av sommarlägren är för svenska familjer från närområdet, som inte har möjlighet att semestra. I övrigt är lägren för barn i Ukraina och i Belarus.

– Gruppen, som är här nu från Ukraina, är tystlåten. De har varit med om mycket. De är lite inneslutna. Men efter ett tag här så kommer skratt och de börjat öppna sig. En flicka berättade att det var helt underbart att bara se ett flygplan på himlen och veta att det inte var ett bombplan. Här kan de hämta andan! Många barn lever med ovissheten om pappa kommer hem från kriget igen. De längtar efter sin pappa, sen dör han, eller kommer hem som någon helt annan med svåra trauman. En tjej har förlorat sin bror i kriget. Hon kunde inte avsluta sina gymnasiestudier. Hon skakar i hela kroppen och lider av posttraumatisk stress. Hon är här nu och orkar för första gången på ett år träffa andra människor.

Engagemang på heltid

Anna var bara nio år när hennes pappa startade Tjernobylbarnens Oas. Hon har växt upp med att alltid vara med barnen på Bergsgården under somrarna. Utan att ha studerat ryska har hon lärt sig det av lägerbarnen. Det har blivit många resor till Ukraina och Belarus genom åren.

– Det är en livsstil att arbeta med detta. Min man är också engagerad och våra barn. Vi ser på våra barn att det är nyttigt att kunna göra något för andra som har det tufft och att vår värld inte ser likadan ut för alla. Här får barnen nytt perspektiv på livet och tron blir ett alternativ, som ger hopp för framtiden. Det är så roligt när vi får goda rapporter om att det gått bra för barnen i efterhand. När de berättar att lägret här gjort något med dem, att de fått ny energi och syn på livet. Det ger mycket tillbaka till oss.