Historia

Forntiden till medeltiden

De första spåren av människor i det område som idag är Gnosjö kommun, är bland annat några gravhögar från järnåldern i Hädinge. Även på Svänö finns rester som visar på mänsklig aktivitet långt tillbaka i tiden. Den första gången som ett av ortsnamnen i kommunen nämns i ett skriftligt dokument är år 1290, och det handlar då om Kävsjö socken. Socknarna Kulltorp, Åsenhöga och Gnosjö finns belagda i dokument från 1300-talet. Källeryd hittas första gången i ett dokument från 1411.

Från medeltiden finns annars väldigt lite historiskt källmaterial att ta del av. Detta beror på den stora branden på slottet Tre kronor i Stockholm år 1697. Då brann större delen av det gamla riksarkivet upp, och medeltidsdokumenten försvann i lågorna. 1717 brann sen Gnosjö kyrka, som troligen var en medeltida stavkyrka, och därmed förstördes förmodligen en del medeltida inventarier. Den enda byggnad i kommunen som minner om medeltiden är Kulltorps kyrka där själva grunden är medeltida. Resten av kyrkan är nyare.

Från 1500-talet finns dokumenterat att socknarna fick påhälsning av statsmakten. Gustav Vasa var då Sveriges kung och beslutade att konfiskera allt silver från sockenkyrkorna.

Stormaktstiden till 1800-talet

1600-talet och stormaktstidens krig fick stor betydelse för bygden. Gevärsfaktoriet i Jönköping hade fullt upp och var i behov av arbetskraft. Gnosjöbygdens söner fick anställning och lärde sig hantera järn. Många blev också underleverantörer till vapenfabriken, det handlade till exempel om tråddragare, pipmakare och bajonettsmeder. Tillverkningen skedde vid sidan om det egna jordbruket. I en generalmönstringsrulla (en förteckning över indelta soldater under ett regemente) från 1735, hittar man för första gången skriftligt belägg för att det fanns en "tråddragare" i Gnosjö.

I slutet av 1700-talet började tråddragarna så smått att göra egna vidareutvecklade produkter av tråden som sedan såldes vidare. Vanliga produkter var till exempel siktduk och hyskor och hakar. Verksamheten utvecklades så småningom till den bredd av småföretag som idag kännetecknar kommunen.

I mitten av 1700-talet bodde drygt 2000 personer i de fem socknarna (Gnosjö, Kulltorp, Källeryd, Kävsjö och Åsenhöga). På hundra år skulle befolkningen fördubblas, och i mitten av 1800-talet var befolkningen 4 400 personer. Här fanns några få större gårdar, men mest bodde folket på smågårdar och torpställen.

Under 1700- och 1800-talen startade de tre järnbruk som har funnits i kommunen. Först ut var Nissafors bruk, som fick sina privilegier 1725. Marieholms bruk började sin verksamhet 1836 och Häryds bruk startade 1864. Från Nissafors bruk kom järnet som användes i tråddragen runt Gnosjö. Järnstängerna bars från bruket genom skogarna av så kallade järnbärare.

Kyrkan i centrum

Vid den här tiden låg socknarnas centrum vid kyrkan och prästgården. Här fanns fattigstugan, här fanns sockenstugan där sockenstämman sammanträdde, här fanns de första postkontoren, och här låg även de första skolhusen. Sockenstämman leddes av kyrkoherden och beslutade bland annat om hur de fattiga skulle tas om hand och hur man skulle skydda sig mot brand.

På 1840-talet kom lagen om folkskola, och socknarna fick i uppdrag att ordna så att alla barn fick gå i skolan. Gnosjö och Kulltorp tillhörde samma pastorat och löste frågan gemensamt genom att 1847 anställa en folkskollärare som alternerade mellan de båda socknarna.

Kommunerna bildas

I januari 1863 genomfördes en reform i Sverige som innebar att cirka 2 500 kommuner bildades. De ersatte de tidigare socknarna, och besluten fattades nu av en kommunalstämma istället för den tidigare sockenstämman. Kyrkan fick därmed minskat inflytande. Inkomst och kön styrde rätten att rösta, och även om kvinnorna fick rösträtt 1921 dröjde det till 1946 innan den första kvinnan valdes till en politisk post i kommunen, det handlade då om dåvarande Gnosjö kommunfullmäktige.

I slutet av 1800-talet började frikyrkorörelsen komma igång. Det första missionshuset i kommunen var Lids missionshus som stod klart 1879. I början av 1900-talet byggdes det upp missionshus runt om i hela bygden. Även de första musikkårerna är från den här tiden.

1900-talet

1902 var järnvägen mellan Borås och Alvesta färdigbyggd. Järnvägsstationer var förlagda till Nissafors, Gnosjö och Hillerstorp. Här blev det nu en förskjutning av kommunernas centrum, från de tidigare kyrkcentrumen, till de nya stationssamhällena.

I en färdbeskrivning från den nyöppnade järnvägen finns den äldsta anteckningen om att det skulle finnas en speciell "anda" i Gnosjö. Ordet "gnosjöanda" sägs sen ha lanserats av chefredaktören för Värnamo-tidningen, Harry Sjöman, på 1920-talet. 1986 togs det upp som ett nyord av Svenska språknämnden.

Under början av 1900-talet växte föreningsrörelsen fram. Nykterhetsrörelsen IOGT startade sin verksamhet 1907. Gnosjö socialdemokratiska arbetarkommun startade 1914, Gnosjö IF 1924. De första hembygdsföreningarna i kommunen startade också sin verksamhet på 1920-talet.

Fattigstugorna slutade användas i början av 1900-talet. Kommunens första ålderdomshem byggdes i Kulltorp år 1898. Efter en renovering och modernisering 1930 användes det av både kulltorps- och gnosjöborna. De boende i Åsenhöga och Källeryd hade avtal med ett ålderdomshem i Öreryd.

Dagens Gnosjö kommun bildas

1952 var det dags för en ny kommunreform. Landets småkommuner slogs samman till större enheter. Landskommunerna Gnosjö, Kulltorp, Källeryd, Kävsjö och Åsenhöga bildade tillsammans Gnosjö storkommun. Nu fick Gnosjö kommun de geografiska gränser som kommunen har än idag. I samband med detta antogs kommunens vapen och kommunhuset byggdes. I mitten av 1900-talet var Gnosjö kommuns befolkning 6 500 personer.
 
Källor:
Historisk beskrivning om Småland (1770) — Samuel Rogberg
Gnosjöborna (1906) — F. J. Eneström
Finnveden under medeltiden (1946) — Curt Härenstam
Gnosjö i gången tid (1972) — Malcolm Johansson

Sidansvarig: Emilia VanDerMeulen

Senast uppdaterad: 2017-01-02

Läs mer
På biblioteket i Gnosjö finns ett Smålandsrum där du hittar många lokalhistoriska skrifter.

Länk till Gnosjö bibliotek.öppnas i nytt fönster